Kajaker sänkte Hitlers fraktfartyg

I december 1942 sätts tio brittiska marinsoldater i sjön utanför Frankrikes kust. I skydd av mörkret skall de i kajaker paddla in i hamnen i Bordeaux och minera tyska fraktfartyg. Därefter väntar en lång flykt genom fiendeland.

De har förberett sig i månader, först i havet vid Portsmouth och sedan på ubåtsbasen Holy Loch i Skottland där den specialdesignade ­kajaken har testats i alla slags väder.

Nu, den 30 november 1942, är träningen slut för de tolv utvalda marininfanteristerna som sitter tätt hopträngda i ubåten HMS Tuna och tittar avvaktande på major Herbert Hasler.

Den erfarne sjöofficeren är mannen bakom det våghalsiga uppdraget, som fått kodnamnet ”Operation Frankton”.

Männen ska paddla in i hamnen i Bordeaux och sänka så många tyska fraktfartyg som möjligt.

Majoren skissar upp en karta över floden Girondes mynning i Atlanten och berättar för sina män att ubåten kommer att släppa av dem cirka 16 kilometer söder om flodmynningen. Där­ifrån skall de följa kusten och paddla in i själva floden, där ytterligare 95 kilometers färd i kajak väntar dem.

Själva attacken skall utföras den andra veckan i december, när nymånen bara ger ett svagt sken.

Hasler betonar emellertid att det knappa ljuset inte betyder att britterna kan känna sig säkra. Tyskarna övervakar kusten med sökarljus. Sex minsvepare, två trålare med vapen ombord och ett stort antal torpedbåtar patrullerar oavbrutet in­loppet till Gironde. På land utgörs hotet av ett kanonbatteri och en radarstation. Britterna riskerar dessutom att bli upptäckta från luften – det finns tre flyg­baser i det tyskockuperade området.

”Ni måste hålla både öron och ögon öppna och gömma er väl i dagsljus”, varnar Hasler och ser på männen.

Sergeant Samuel Wallace säger vad alla­ tänker: ”Hur kommer vi tillbaka?”.

”Det kommer jag till nu”, svarar Hasler och förklarar att ubåten inte kan vänta på dem. Tyskarna kommer helt säkert att finkamma både stränderna och havet, när laddningarna sprängts i Bordeaux. De måste fly landvägen. Målet är Spanien – därifrån är passagen fri till England.

Klockan 20.20 är alla kajaker i vattnet och Hasler vinkar till ubåtskaptenen. innan männen börjar paddla in mot kusten.

De fem kajakerna glider i formation över den lugna havsytan. Temperaturen närmar sig fryspunkten, men de tio männen får snart upp värmen när de paddlar. Sakta men säker börjar musklerna mjukas upp efter alla dagar i den trånga ubåten.

Vid midnatt den 10 december söker sig den utmattade kvartetten in i en tät vassrugge, där de gömmer sig hela natten och hela nästa dag. Hasler går igenom anfallsplanen och ber männen ta fram sina minor och armera dem, så att de ska detonera nio timmar senare. De båda teamen önskar varandra lycka till, och klockan 21.15 glider kajakerna ut i vattnet – var för sig.

Efter en och en halv timme närmar de sig målet. Vid horisonten ser Hasler flera upplysta fartyg, som ligger vid kaj. All trötthet är som bortblåst. Nu skall han och Sparks äntligen sätta i gång.
De båda männen paddlar förbi ett tankfartyg, ett passagerarfartyg och ett ­litet lastfartyg. Längre fram får de syn på ett större lastfartyg – ett perfekt mål. Sparks suger fast kajaken vid fartyget med en kraftig magnet, medan Hasler böjer sig ned och tar fram den första minan. Med hjälp av en lång stång placerar han minan på fartygets skrov under vattenlinjen.

Hasler har fem minor kvar och bestämmer sig för att placera dem på det stora fartyget. Hasler och Sparks paddlar försiktigt ända intill fartygssidan och låter tidvattnet föra dem tillbaka längs kajen.

Tyskarna har inte upptäckt de båda sabotörerna, som nu stannar till vid det mindre lastfartyget. De tre sista minorna sätts fast på lastfartyget och på tankfartyget som ligger bredvid.

Utan några tunga minor ombord känns kajaken plötsligt lätt. Hasler vänder sig om och skakar hand med Sparks, innan de paddlar ut ur hamnen. De ler för första gången på flera dagar.

Vid den lyckade attacken i hamnen i Bordeaux sänktes sex tyska fartyg. Efteråt tvingades Herbert Hasler och Bill Sparks ut på en 130 mil lång flykt genom Frankrike och Spanien. Mitt i vintern vandrade de på landsvägarna förklädda till fattiga bönder och tiggde sig till mat och husrum.

Kajakerna sätts i sjön från ubåten

Framme vid den Franska stranden

I staden Ruffec mötte de lokala motståndsmän, och tre veckor senare fick britterna kontakt med nätverket Marie-Claire, som smugglade ut allierade soldater ur Frankrike.

Med hjälp av Marie-Claire smugglades Hasler och Sparks till Spanien och vidare till Gibraltar. I början av april 1943 återvände de båda krigshjältarna till sist hem till England.

Av Roberto Zacharias