fredag 14 december 2012

Fredagen 14 december


Andra världskriget

I enlighet med flottavtalet från Washington år 1922 började de större flottorna skala ner sina slagskeppsprogram och ett flertal fartyg i flera länder höggs antingen upp eller byggdes om för andra ändamål. Flottavtalet, med sina tilläggsparagrafer, var gällande fram till 1936, när de stora sjömakterna åter igen startade en kapprustningskarusell. Flera berömda slagskepp såsom den tyska Bismarck, brittiska Prince of Wales och det japanska slagskeppet Yamato sjösattes alla under de därpå följande åren. Under det andra världskriget kom sjökrigföringen att utvecklas kraftigt och slagskeppen förlorade sin position som de viktigaste fartygen i flottan. De flesta nybyggda slagskeppen under kriget hade liknande layout, vanligtvis utrustade med tre trippeltorn med 14–16-tumskanoner (356–406 mm), (460 mm i de kraftfulla Yamato-slagskeppen), med två torn förut och ett torn akterut. Överbyggnaden var flankerad av sekundära pjäser med en kaliber på 100 mm till 152 mm. Det var tänkt att Yamatos bestyckning skulle utklassa vilket pansarskydd som helst i världen, till och med den sofistikerade och tåliga bepansringen som fanns hos de amerikanska och brittiska slagskeppen. I verkligheten var de inte mera kraftfulla än de amerikanska 16-tumskanonerna (406 mm) som fanns ombord på de amerikanska slagskeppen. De största amerikanska och japanska slagskeppen kom dock aldrig att mötas i strid, och de kom inte ens inom synhåll för varandra.

Under den inledande fasen av slaget i Atlanten hotade tyska ytenheter de atlantkonvojer som förde mat och utrustning till Storbritannien. Brittiska och amerikanska slagskepp kom därför att användas för att skydda konvojer. Man försökte också jaga och förstöra de tyska fartyg som användes för konvojräder. Eftersom de olika uppdragen var så resurskrävande låg ofta reserven vid Royal Navys huvudankarplats vid Scapa Flow och väntade på tyskarnas nästa drag. De tyska slagskeppsräderna var inledningsvis mycket framgångsrika, bland annat lyckades det tyska fickslagskeppet Admiral Graf Spee sänka nio fartyg under sin seglats 1939, de tyska slagkryssarna Scharnhorst och Gneisenau lyckades överraska och sänka det brittiska hangarfartyget HMS Glorious utanför Norges kust i juni 1940. Under den därpå följande kryssningen i Nordatlanten sänkte Scharnhorst och Gneisenau 22 fartyg. Den 24 maj 1941 sänkte det tyska slagskeppet Bismarck slagkryssaren HMS Hood under sitt försök att bryta sig ut till Nordatlanten. Royal Navy jagade dock upp Bismarck och under ett anfall med gamla biplan av typen Fairey Swordfish från hangarfartyget HMS Ark Royal träffades Bismarck av en torped i sitt roder, vilket gjorde fartyget manöverodugligt. De brittiska slagskeppen kunde därmed hinna ikapp det tyska slagskeppet. Istället för att anfalla henne igen med flygplan närmade sig Royal Navy med en stark örlogseskader som bestod av slagskeppen King George V och Rodney, två kryssare, däribland HMS Dorsetshire, och ett antal jagare som anföll henne med sina kanoner och torpeder. Efter en 88 minuter lång strid sjönk Bismarck. Britterna hävdade att man sänkt henne medan de överlevande tyska besättningsmännen sade att de hade borrat fartyget i sank för att undvika att hon erövrades. Bismarcks öde är ännu idag ett hett debattämne.

Slagskepp var även inblandade i slaget om Medelhavet. Vid anfallet mot Taranto i november 1940, anföll det brittiska hangarfartyget HMS Illustrious Swordfishflygplan den italienska flottbasen vid Taranto. Mot förlusten av två flygplan sänkte man ett slagskepp och oskadliggjorde två andra. Denna framgång inspirerade japanerna till anfallet mot Pearl Harbor, vars planering påbörjades tre månader senare. Vid slaget vid Kap Matapan den 27–29 mars 1941, överraskade och sänkte en brittisk slagskeppsstyrka tre tunga italienska kryssare under ett kort men intensivt slag nära Kreta.

 


Den kejserliga japanska flottans slagskepp Yamato, år 1941 och hennes systerfartyg Musashi var världens största slagskepp.

Teknologin höll dock snabbt på att gå om slagskeppen. Slagskeppets kanoner hade en räckvidd om 40–50 km, medan hangarfartygen, med sina flygplan, hade en räckvidd om flera hundra kilometer. Tillkomsten av radar gjorde också flyganfallen mera effektiva. Bismarck gjordes manöveroduglig av föråldrade Swordfishtorpedbombplan från HMS Victorious ochHMS Ark Royal. Det sovjetiska slagskeppet Marat och det italienska slagskeppet Roma sänktes av tyska luftanfall. Det brittiska slagskeppet HMS Prince of Wales och hennes slagkryssarkompanjon HMS Repulse sänktes av japanska torpedbombplan medan de försökte försvara Malaya (Malaysia och Singapore). Prince of Wales blev det första slagskeppet som sänktes av flygplan under strid på öppet vatten.

Under Dagen-D bombarderade de allierades slagskepp den franska kusten för att understödja landsättningsoperationerna. Flera äldre slagskepp nyttjades i denna roll - man slog ut kustartilleri som hotade transportfartygen och landstigningsfartygen men man försökte även slå ut trupp- och stridsvagnskoncentrationer samt järnvägsbangårdar. HMS Ramillies avfyrade 1 002 15-tumsgranater (380 mm) mot kustmål och drev även bort tyska flygplan, E-båtar och jagaranfall.

Vid det japanska anfallet mot Pearl Harbor i december 1941 sänktes eller skadades de flesta slagskeppen i den amerikanska stillahavsflottan. De tre amerikanska hangarfartygen (USS Yorktown, USS Lexington och USS Enterprise) som var huvudmålen var dock inte i hamn denna dag och undkom skada. Sex månader senare förlorades USS Lexington och USS Yorktown skadades i slaget vid Korallhavet. USS Enterprise, USS Yorktown och USS Hornet vände dock krigslyckan vid slaget vid Midway. Eftersom kriget fortgick och luftanfallen blev allt farligare kom slagskeppen att utrustas med mängder av luftvärnspjäser, däribland den effektiva 40 mm Boforskanonen. Flygplanens intåg i sjöslag kom dock att innebära att slagskeppens tid var förbi.

 


Källa: WIKIPEDIA
 
Tyska slagskeppet Bismarck

Italienska slagskeppet Roma

Ryska slagaskeppet Petropavlosk

Japanska slagskeppet Haruna

Japanska hangarfartyget Zuiho

Amerikanska hangarfartyget Intrepid

Amerikanska slagskeppet Arizona

Amerikanska salgskeppet Idaho


Brittiska slagskeppet HMS Anson

Brittiska slagskeppet HMS Revenge

Brittiska jagaren HMS Zulu

Svenska Kryssaren Göta Lejon
 

fredag 9 november 2012

Fredagen 9 november


Slaget om Monte Cassino, betraktas som ett av de blodigaste slagen under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front]. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Liridalen till kusten vid Tyrrenska havet.

Monte Cassino hade ända sedan antiken genom sitt strategiska läge varit utsatt för belägringar och strider. I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarlinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. De allierade under ledning av sin överbefälhavare i Medelhavsområdet, general Harold Alexander och chefen för amerikanska 5:e armén, generallöjtnant Mark Clark planerade att bryta igenom Gustavlinjen vid Monte Cassino för att kunna förenas med de trupper som fanns i fickan vid Anzio och därefter inta Rom.

Första slaget, 17–25 januari

17 januari gick allierade trupper till angrepp mot tyska ställningar runt staden och berget. På grund av de väl utbyggda försvarsställningarna kunde de tyska trupperna tillfoga de anfallande amerikanska trupperna svåra förluster och anfallet stoppades. De amerikanska trupperna avlöstes i en andra anfallsvåg av trupper från Nya Zeeland i ytterligare ett försök att erövra staden och klostret, som utsattes för svår artilleribeskjutning för att bland annat förstöra en radiostation, som man trodde fanns i klostret.

Andra slaget, 15–18 februari

De allierade trodde att klostret på bergets topp var besatt av tyska fallskärmsjägartrupper och man satte in ett massivt flyganfall med 229 amerikanska bombplan som fällde 435 ton spräng- och brandbomber över klostret. Efter den påföljande artilleribeskjutningen var klostret förvandlat till en hög av bråte. Den tyska fallskärmsjägartruppen hade inte besatt klostret utan hade iordningställt försvarsanläggningar cirka 300 meter därifrån längs bergssluttningarna. Redan tidigt hade generalfältmarskalk Kesselring i en order förbjudit tyska trupper att iordningställa försvarsställningar i klostret. Klostrets oersättliga konstskatter och dess biblioteks samling av mycket gamla böcker och historiska dokument hade förs i säkerhet till Rom.

När klostret var raserat intogs ruinhögarna av tyska soldater, som iordningställde försvarsställningar och därigenom kunde hålla stånd i ytterligare tre månader.

Tredje slaget, 15–25 mars

15 mars utsattes ruinerna på nytt för bomber och granater vilket följdes av nya anfallsförsök. Det täta tyska försvaret höll stånd och en ny period av uppladdning började.

Fjärde slaget, 11–19 maj

Polska 2:a kåren understödd av indiska trupper genomförde ett första anfall den 11–12 maj och det fick bland annat till följd, att den brittiska 8:e armén under befäl av general Sir Oliver Leese kunde bryta igenom de tyska linjerna i floden Liris dalgång nedanför klostret

Den andra attacken 17–19 maj genomfördes med stora förluster av de polska trupperna under ledning av general Władysław Anders och de var assisterade av ett marockanskt bergsförband, som genom ett flankerande anfall lyckades medverka till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att lämna sina ställningar.

Marsch mot Rom

Resultatet av de fyra månader långa striderna vid Monte Cassino blev att de brittiska och amerikanska divisionerna kunde påbörja sin marsch mot Rom, som intogs av de allierade 4 juni samtidigt som de tyska trupperna lämnade staden.

 Källa: Wikipedia








 

fredag 26 oktober 2012

Fredagen 26 oktober


Operation Overlord

Från Wikipedia

 

Operation Overlord var kodnamnet för Slaget om Normandie, den operation som inledde invasionen av tyskockuperade Västeuropa under andra världskriget av allierade styrkor. Operationen inleddes den 6 juni 1944 med landstigningen i Normandie (allmänt känd som Dagen D). En amfibieattack med nästan 7 000 fartyg föregicks av en 12 000 man stark luftburen anfallsstyrka. Nästan 160 000 trupper korsade Engelska kanalen den 6 juni och mer än tre miljoner soldater var i Frankrike i slutet av augusti.

Allierade markstyrkor som deltog i striderna i Normandie på Dagen D kom från Kanada, Storbritannien och USA. Fria franska styrkorna och Polen deltog också i striden efter anfallsfasen, och det fanns också mindre kontingenter från Belgien, Grekland, Nederländerna och Norge.[4] Andra allierade nationer deltog i marin- och flygvapenstyrkorna.

När brohuvudet säkrats skedde en tre veckor militär uppbyggnad på stränderna innan Operation Cobra, operationen för att bryta sig ut från Normandie brohuvud, började. Slaget om Normandie fortsatte i mer än två månader, med fälttåg för att utöka fotfästet på Frankrike, och avslutades med stängningen av Falaisefickan den 24 augusti, befrielsen av Paris den 25 augusti, och den tyska reträtten över Seine som slutfördes den 30 augusti 1944.
En armada av fartyg kom över Engelska kanalen



Landstigningsbåtar




Från luften kom fallskärmstrupper

General IKE Eisenhower ledde anfallet


Tyskarna kapitulerade



fredag 12 oktober 2012

Fredag 12 oktober


JAPAN FÖRLORAR KRIGET

 

År 1943 hade de allierade inrättat ett kommando för kriget på det asiatiska fastlandet under ledning av britten Lord Mountbatten där man samordnade insatserna för de västallierades stridskrafter och kinesernas dito under Chiang Kai-sheks ledning. 1943–1944 iscensatte amerikaner och britter flera offensiver för att öppna den strategiskt sett mycket viktiga Burmavägen, dock utan större framgång. En offensiv i västra Burma hade inte någon större framgång heller.

I långa loppet tog emellertid de allierades överlägsenhet i manskap och materiel ut sin rätt. Hösten 1944 till och med vintern 1945 övergick initiativet definitivt till britterna och amerikanerna. På senvintern kunde man till slut inta den viktiga Burmavägen, och efter det kunde man slutligen ge kineserna hjälp med stora truppinsatser. I maj 1945 var hela Burma återerövrat, och Rangoon – Burmas nuvarande huvudstad – var i allierade händer 6 maj. Helt avgörande blev till slut de allierades luftherravälde.

Våren 1945 var Japan i praktiken besegrat men den japanska militärledningen vägrade kapitulera, inte ens Tysklands kapitulation 7-8 maj fick dem att ge upp. Efter att amerikanerna erövrat Marianerna sommaren 1944 förfogade man nu över flygbaser som möjliggjorde flygangrepp i stor skala. Hösten samma år introducerades också det nya bombflygplanet Boeing B-29 Superfortress. Under vintern och våren 1945 utsattes de japanska öarna för en jättelik bomboffensiv riktad mot japanska industrier och städer. Eftersom det japanska flygvapnet var eliminerat var städerna i praktiken försvarslösa. Tokyo utsattes för det värsta angreppet 9–10 mars, då 100 000 människor (enligt vissa källor betydligt fler) omkom i den brandstorm som följde som ett resultat av användandet av brandbomber.

Den 16 juli hade emellertid världens första kärnvapenprov ägt rum i New Mexico, och detta nya fruktansvärda vapen gav USA en möjlighet att bomba Japan till villkorslös kapitulation. I samband med Jaltakonferensen som ägde rum i februari 1945 hade Stalin gått med på att gå med i kriget mot Japan tre månader efter att Tyskland kapitulerat. President Harry S. Truman som efterträtt den avlidne Franklin D. Roosevelt ville helst avsluta kriget innan ryssarna hann ingripa och gav klartecken för att sätta in atombomber mot Japan.

USA förfogade i början av augusti över två atombomber. Världens första angrepp med kärnvapen skedde på morgonen (lokal tid) 6 augusti 1945 när atombomben "Little Boy" fälldes över Hiroshima från B-29:an "Engola Gay". Minst 80 000 människor omkom omedelbart och två tredjedelar av staden jämnades med marken, ytterligare 25 % skadades svårt. Tre dagar senare fälldes den andra bomben "Fat Man" över Nagasaki. Som avtalats i Jalta förklarade Sovjetunionen krig mot Japan 8 augusti exakt tre månader efter att Tysklands kapitulation undertecknats. Manchuriet invaderades och japanerna hade inte en möjlighet att stå emot Röda armén. Atombomberna i kombination med den sovjetiska krigsförklaringen gjorde att de mer "sansade" krafterna inom den japanska statsledningen fick övertaget. Kejsaren Hiroshito spelade här en viktig roll och 15 augusti kapitulerade Japan. Andra världskriget avslutades definitivt 2 september då den japanska kapitulationen undertecknades på slagskeppet USS Missouri inför Douglas Mac Arthur.

Wikipedia







Tokyo bombades

Världens första atombomber fälldes över Hiroshima
och Nagasaki.

Atombomberna såg ut så här

Amerikanska B-29 bombade med atombomber

Hiroshima efter bombningen

fredag 5 oktober 2012

Fredag 5 oktober


Slaget om Berlin

Från Wikipedia

En jätteoffensiv med hela sex miljoner soldater (inledd 12 januari 1945) över hela östfronten ledde snabbt till att Röda armén erövrade resten av Polen. Inom några veckor kontrollerade ryssarna även Ungerns huvudstad Budapest. Västpreussen, Ostpreussen och nästan hela Baltikum erövrades också, även om tyskarna klarade av att hålla Ostpreussens huvudort Königsberg fram till början av april. I början av februari befann sig röda arméns tätgrupper vid floden Oder, endast 70 km från Berlin.

Slutanfallet mot Berlin inleddes den 16 april under ledning av marskalkarna Grigorij Zjukov och Ivan Konev. Ryssarna satte in hela 2,5 miljoner man i anfallet mot Tredje rikets huvudstad, och man förfogade över bland annat 41 000 artilleripjäser, 7 500 flygplan, drygt 6 000 stridsvagnar och över 3 000 ramper för så kallade katusjaraketer. Tyskarna hade cirka en miljon man men många av dessa var inte reguljära soldater utan medlemmar i en milis (Volkssturm) och tvångskommenderade ungdomar. I fråga om artilleri m.m. var ryssarnas överlägsenhet enorm. De flesta var dåligt utrustade eftersom de flesta kom direkt från Volksturm. Många var dessutom minderåriga och hade minimal till ingen erfarenhet i strid.

Slutstriden inleddes 27 april med mycket blodiga strider. Tyskarna var emellertid chanslösa mot övermakten. Adolf Hitler begick självmord på eftermiddagen den 30 april tillsammans med Eva Braun (som han gift sig med dagen före), och propagandaministern Joseph Goebbels med hustru och familj följde Hitler i döden den 1 maj. Staden kapitulerade slutligen 2 maj, och kriget på östfronten var slut. På västfronten pågick striderna ytterligare några dagar innan tyskarna kapitulerade villkorslöst på samtliga fronter 7-8 maj.

På kvällen den 28 april nådde 756:e regementet under överste Zinczenko, en av enheterna i 150:e, fram till Moltkebron. Bron var en stor utmaning, då några av de få kvarvarande tyska elitförbanden, som försvarade bl. a inrikesministeriet på andra sidan och utsatte bron för korseld. Till slut lyckades man få över de återstående spillrorna av en bataljon över bron. En främre grupp soldater rapporterade till överste Zinczenko att man ser "en stor byggnad" längre fram på vänster sida. Det var Riksdagshuset. Den 1 maj nådde några grupper soldater ur 756:e under befäl av kapten Nieuzdrojev fram till Riksdagshuset och stormade uppför trappan. En av dessa soldater var den unge sergeanten Chajkiel Pajes. När den första segerfanan hängdes ut från byggnaden, pågick fortfarande bittra strider våningsplan för våningsplan. Den 2 maj kapitulerade slutligen den tyska garnisonen inne i Riksdagshuset. Strider pågick några dagar till på spridda håll i staden, men kriget var slut.

Tyskarna kapitulerar








Sovjetiska armén hissar flaggan



Stalinorglar bombarderade Berlin






Hitler hittades död utanför sin bunker.