fredag 30 mars 2012

Slaget om Frankrike
Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget om Frankrike
Del av västfronten under andra världskriget
Bundesarchiv Bild 101I-126-0347-09A, Paris, Deutsche Truppen am Arc de Triomphe.jpg
Tyska soldater marscherade förbi Triumfbågen efter överlämnandet av Paris den 14 juni 1940.
Ägde rum10 maj–25 juni 1940
PlatsFrankrike, Beneluxländerna
Resultattysk seger
Stridande
Axelmakterna:
Tyskland
Kungariket Italien Italien (från 10 juni)
Allierade:
Frankrike Frankrike
Storbritannien
Belgien
Nederländerna
Kanada
Polen
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien
Luxemburg
Befälhavare
Nazityskland Gerd von Rundstedt
(Armégrupp A)
Nazityskland Fedor von Bock
(Armégrupp B)
Nazityskland Wilhelm von Leeb
(Armégrupp C)
Kungariket Italien H.R.H. Umberto di Savoia
(Armégrupp Väst)
Frankrike Maurice Gamelin
Frankrike Maxime Weygand
Storbritannien Lord Gort
(British Expeditionary Force)
Belgien Leopold III
Nederländerna Henri Winkelman
Polen Władysław Sikorski
Styrka
Tyskland:
141 divisioner[1]
7 378 pjäser[1]
2 445 stridsvagnar[1]
5 638 flygplan[2][3]
3 350 000 trupper
Alperna den 20 juni
300 000 italienare

144 divisioner[1]
13 974 pjäser[1]
3 383 stridsvagnar[1]
2 935 flygplan[4]
3 300 000 trupper
Alperna den 20 juni
~150 000 fransmän
Förluster
Tyskland:
28 225 döda[1] (möjligen så mycket som 49 000)[5]
113 152 skadade[1]
13 307 saknade[1]

1 345 flygplan förlorade, 488 skadade[6]
1 129 flygbesättningar döda[7]
795 stridsvagnar[8]
Italien:
1 247 döda eller saknade,
2 631 skadade,
2 151 inlagda på sjukhus p.g.a köldskador1
360 000 döda eller skadade,
1 900 000 tillfångatagna
2 233 flygplan[9]
1 Italienska styrkor var inblandade i strider i franska Alperna där minusgrader är vanligt, även på sommaren.
Slaget om Frankrike var den tyska invasionen av Frankrike och Beneluxländerna under andra världskriget. Slaget som inleddes den 10 maj 1940 avslutade låtsaskriget, den period av inaktivitet som hade präglat den tysk-franska gränsen sedan de allierades krigsförklaring efter Tysklands invasionen av Polen i september 1939.
Slaget bestod av två huvudsakliga operationer: I den första, Fall Gelb, ryckte tyska bepansrade enheter fram genom Ardennerna för att skära av och omringa de allierade enheterna som hade avancerat in i Belgien. Under striderna evakuerades den brittiska expeditionskåren (BEF) och många franska soldater i Dunkerque under Operation Dynamo. Den andra operationen, Fall Rot, genomfördes den 5 juni när tyska styrkor överflyglade Maginotlinjen och ryckte fram djupt in i Frankrike. Italien förklarade krig mot Frankrike den 10 juni och strax därefter flydde den franska regeringen till staden Bordeaux. Frankrikes huvudstad Paris ockuperades den 14 juni. Den 17 juni meddelade Philippe Pétain att Frankrike skulle förhandla om vapenvila. Den 22 juni undertecknades ett vapenstillestånd mellan Frankrike och Tyskland som verkställdes den 25 juni. För axelmakterna var slaget en spektakulär seger.
Frankrike delades upp i en tysk ockupationszon i norr och väster, en liten italiensk ockupationszon i sydost, och en obemannad zon, zone libre, i söder. En rumpstat, Vichyfrankrike, administrerade alla tre zonerna enligt de villkor som angavs i vapenvilan. I november 1942 ockuperade axelmakterna också zone libre. France métropolitaine förblev under axelmakternas ockupation till efter de allierades landstigningar 1944. Beneluxländerna förblev under tysk ockupation fram till 1944 och 1945.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar