Inbördeskrig tenderar alltid att bli utdragna, blodiga och lämna oläkta sår för lång tid framöver. Amerikanska inbördeskriget är inget undantag. Kriget som startade den 12 april för 150 år sedan med sydstaternas attack mot Fort Sumter kom att vara i fyra år, blev det blodigaste kriget i Amerikas historia – om vi bortser från utrotningen av indianerna – och de förlorades bitterhet försvann först med presidentvalet 1980, om ens då.
Kriget har gått till historien som en kamp mellan slaveriets motståndare och anhängare. Verkligheten bakom var nog mer sammansatt. Det handlade ytterst om USA skulle förbli ett sammanhållet land med en uniform inre marknad. Nordstaterna, Unionen, ansåg det. Sydstaterna, De konfedererade, föredrog en lösare konfederation.
Slaveriet kom hur som helst att bli en viktig symbolfråga för hela kriget, och resultatet av krigsutgången blev också att det avskaffades. Därmed inte sagt att diskrimineringen av afroamerikaner upphörde, den fortsatte i själva verket in i våra dagar.
Många sydstatsbor sörjde – och idealiserade - säkert också de paternalistiska förhållanden som rådde under slaveriet, och hade svårt att se hur den moderna tidens själlösa slit inom industrin kunde anses vara en förbättring. I en mycket talande scen i filmernas film Borta med vinden utbrister en förfärad Scarlett O´Hara under ett besök i en fabrik där det arbetar svarta: "Så skulle vi aldrig behandla våra niggrer!"
Amerikanska inbördeskriget betraktas som det första industriella kriget. Järnvägar, pansarbåtar, telegraf och framför allt massproducerade vapen kom att spela en avgörande roll. Nordsidans vinst var därför lätt att förutsäga. Nordstaterna var inte bara numerärt överlägsna, utan hade först och främst en överväldigande industrikapacitet.
Mark Twain hävdade på fullt allvar – han hade en sådan sida också – att Syd förlorade, trots att dess militära härförare, framför allt Lee, var mycket skickligare än sina kollegor på motståndarsidan, därför att de var en bondearmé. Stora delar av den brukade helt enkelt försvinna när det var skördedags.
När Nordstatsarméerna ryckte in i Söder gick de fram med en hänsynslös brutalitet. Man brände ner allt i sin väg, vilket tillsammans med den allt mer effektiva sjöblockaden ledde till svåra umbärande, och rent av svält, för civilbefolkningen.
När krutröken äntligen lade sig, och sydstatsarméns befälhavare Lee kapitulerade den 9 april 1865 i Appomattox, hade mer än 600 000 soldater stupat. Till det får man lägga ett okänt, och inte så litet, antal civila offer. Som en jämförelse kan nämnas att i andra världskriget förlorade USA drygt 400 000 man.
Tio procent av nordstaternas manliga befolkning mellan 20 och 45 år fick sätta livet till. För sydstaterna var motsvarande siffra ofattbara 30 procent.
Inbördeskriget följdes av en period som i officiell historieskrivning kallas Rekonstruktion, och som inte var något annat än en militär ockupation av Södern. Den kom att vara i tolv år. Sydstatarna förlät aldrig republikanen Lincoln, och politiken där dominerades länge av det demokratiska partiet. Ronald Reagan var den förste republikan sedan inbördeskrigets dagar som lyckas vinna i Södern i valet 1980.
Omkring 3000 svenskar deltog i det amerikanska inbördeskriget, den överväldigande majoriteten på nordstatssidan.
Gregor Flakierski
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar