Fredagen 22 mars

Danmark under andra världskriget

 

Historik

Den 1 september 1939 förklarade sig Danmark neutralt, lade ut minor i farlederna och inkallade några få årgångar av försvaret. Anslaget till försvaret hade skurits ned ända sedan 1922. Från tysk sida försäkrade storamiral Raeder och Hitler själv att Tyskland inte skulle kränka den danska neutraliteten.

Den 9 april 1940 gick tyska trupper till anfall mot Danmark under operation Weserübung. Det egentliga tyska målet var dock Norge och att säkra järnmalmstransporterna från Sverige och för att få flott- och flygbaser som skulle vara till nytta när tyskarna skulle anfalla Storbritannien.

I svenska medier beskrevs händelsen som att tyska trupper inmarscherade utan att möta något motstånd. De tyska styrkorna gick in över gränsen vid Flensburg och Tönder, och på morgonen 9 april landsteg sjötransporterade soldater i Köpenhamn från det tyska hjälpfartyget Hansestadt Danzig. 16 danska soldater dog under de första morgontimmarna men den danska armén hade knappast något att sätta emot.

Danmarks regering antog efter förhandlingar och protest tyska villkor och ställde sig under tysk administration och bildade en samlingsregering. Samma natt utspelades häftiga sjöstrider utmed den norska kusten mellan allierade trupper och tyska flottavdelningar under svår storm.

Av Sverige begärde Tyskland strikt neutralitet. I Sverige hölls bland annat konseljer med kungen och nämndsammanträden med utrikesministern, innan regeringen svarade att den skulle hålla sig till samma neutralitetspolitik som den fört dessförinnan, och att regeringen förbehöll sig rätten att vidta de åtgärder som krävdes för att vidmakthålla den.

Ökade oroligheter och undantagstillstånd

Sommaren 1943 ökade oroligheterna och protesterna mot den tyska närvaron och tyskarna ansåg inte att regeringen gjorde tillräckligt för att sätta stopp för detta. Den 29 augusti införde tyskarna undantagstillstånd, avväpnade den danska militären och försökte ta över danska flottans fartyg. 27 av dessa fartyg sänktes dock av de egna besättningarna för att de inte skulle falla i tyskarnas händer. I oktober beslutade tyskarna att judarna i Danmark skulle deporteras till koncentrationsläger men de flesta judar lyckades rädda sig över till Sverige.

Den 21 mars 1945 inträffade Shellhusbombardemanget. I Shellhuset i Köpenhamn hade tyska Gestapo inrättat sitt högkvarter våren 1944. På grund av att den danska motståndsrörelsen blev hårt förföljd och hotades att krossas av Gestapo begärde motståndsrörelsens ledare att högkvarteret skulle bombas i slutet av 1944. Flyganfallet sköts upp på grund av den tyska Ardenneroffensiven men den 21 mars 1945 blev det av på motståndsrörelsens trägna begäran. Anfallet blev lyckat och högkvarteret totalförstördes. Ungefär 50 danskar och 50 tyskar som arbetade för Gestapo dog i anfallet och 18 av de 26 fångar som fanns fängslade i huset lyckades fly. Dock havererade ett av planen i den första vågen nära en skola och den efterföljande tredje vågen av plan bombade skolan istället för Shellhuset då de blev desorienterade av röken från det brinnande planet. Det ledde till att 109 civila varav 93 barn dödades^.

I de juridiska processerna efter andra världskriget fick Danmark utstå mycket kritik för sina samarbetskompromisser. Omedelbart efter befrielsen arresterades 40 000 danskar som misstänkta landsförrädare. De flesta av dessa släpptes snart men tusentals danskar som arbetat åt tyskarna dömdes till böter eller fängelse. Man återinförde även dödsstraffet retroaktivt, och av 103 dödsdömda danskar avrättades 46 stycken för landsförräderi.  Politiker i samlingsregeringen som samarbetat med tyskarna gick dock ostraffade från krigsåren och många kunde fortsätta sina politiska

Danskarna byggde barikader på gatorna

Bilar vältes för att hindra tyskarna

Motståndsrörelsen låg i bakhåll

Tyskarna byggde stora bunkrar, som än idag finns kvar

Många tyska tåg passerade danmark under okupationen

Källa: Wikipedia

Fredagen 1 mars

Ockupationen av Norge

Under det första världskriget gick Norge ut med att de var neutrala och blev på så sätt inte inblandade i kriget. Norge körde samma taktik även i detta krig. Men det gick inte så bra som man hade hoppats på. Norge blev ganska överraskade när de, den 9 april 1940, blev anfallna av tyskarna.

Dåligt försvar
Norge förhandlade fram ett avtal med Storbritannien och med tyskarna. Storbritannien lovade att hjälpa Norge om det behövdes och som betalning så skulle Storbritannien få låna båtar av den norska marinen. Tyskland blev lovade fortsatt import av svensk järnmalm via Narvik.

De allierades plan
De allierade tänkte att om de skickar en hjälpexpedition till norra Finland via Narvik och norra Sverige. På detta sätt så skulle de få kontroll över Narviks hamn som i sin tur skulle leda till att de skulle stoppa exporten av järnmalm till Tyskland


Tyskarnas plan
Tyskarna hade en stor plan som gick ut på att man skulle ockupera både Danmark och Norge helt. Detta skulle man göra genom att sätta ut militärbaser med ubåtar i Norges fjordar. På detta sätt så skulle tyskarna ha en chans mot britterna.

Britterna kränker norskt territorium
Altmark, var en tysk båt som sökt skydd i en norsk fjord i mitten av oktober 1940. Ombord på båten fanns det ca 300 brittiska krigsfångar från ett brittiskt fartyg. Det fartyget som fångarna kom ifrån hade sänkts av ett tyskt krigsfartyg. Churchill bestämde att fångarna skulle fritas genom en aktion från den brittiska flottan trots att de då var tvungna att kränka norskt neutralt territorium. Detta lyckades med hjälp av en brittisk jagare. De brittiska fångarna blev fria den 16 februari 1941.

 
Den tyska invasionen
Den 8 april 1940 fick Norge att meddelande från Danmark att ett tyskt fartyg var på väg mot Norge. Och mycket riktigt så var tyskarna på väg medan det hade redan kommit in tyska fartyg med soldater som gömde sig under däck några dagar tidigare. Men de hade seglat in under falsk flagg. De låg där och väntade på att det skulle komma fler tyska fartyg.
Den 9 april 1940 anlände en stor flotta med militärer och vapen till Norge. Sex divisioner och nästan hela det tyska flygvapnet deltog vid invasionen. 7000 av Norges försvar var mobiliserade när tyskarna anlände, och 4800 soldater saknades eftersom de var på en övning. Detta gjorde att bara hälften av Norges befästningar var bemannade. Men ändå så lyckades befästningarna Moses, Aron och Josava att sänka den tyska kryssaren Blücher när den var på väg in i Dröbakssundet. När den sänktes så dog ca 1000 tyska soldater. Detta gjorde att Norge fick ett försprång och Norges kung och regering förflyttades till säkrare ort.


Blodiga strider
Det utbröt med en gång stora strider, och Storbritannien kom för att hjälpa Norge. Det var många soldater som dog i striderna. Det kom också fransmän som skulle hjälpa Norge. Men britterna och fransmännen kunde inget göra så mycket mot Tyskland som hade ett mycket starkt och välorganiserat försvar.
Det hade varit lättare för Norge om de hade gjort flygplatserna odugliga. Detta gjorde att tyskarna kunde landa och lyfta som de ville. Tyskarna hade inriktat sig på åtta städer och de kapitulerade inom 24 timmar.

Tyskland tar kontroll över Norge
Tyskland hade, i början av maj 1940, övertaget i hela södra Norge. Britterna och fransmännen tvingats åka hem igen, eftersom tyskarna också började att närma sig dem. Det tog 62 dagar av strider innan Norge kapitulerade. Den norska regeringen och kungafamiljen åkte till London med en båt och kunde återvända till Norge fem år senare.

Källa: Roger Pettersson, Mimers Brunn

Den tyska båten Altmark med engelska krigsfångar.

Det tyska kryssaren Blucher sänktes 1940

Brittiska trupper i Norge

Nedskjutet tyskt bombplan

Filmen Max Manus hade premiär 2008 och
berättar om den kände norske motståndsmannen Max Manus

Tyskarna bombade flera norska städer