Danmark under andra världskriget
Historik
Den 1
september 1939 förklarade sig Danmark neutralt, lade ut minor i
farlederna och inkallade några få årgångar av försvaret. Anslaget till
försvaret hade skurits ned ända sedan 1922. Från tysk sida försäkrade
storamiral Raeder och Hitler själv att Tyskland inte skulle kränka den danska
neutraliteten.
Den 9 april
1940 gick tyska trupper till anfall mot Danmark under operation Weserübung. Det
egentliga tyska målet var dock Norge och att säkra järnmalmstransporterna från Sverige och för att få flott- och flygbaser som skulle vara
till nytta när tyskarna skulle anfalla Storbritannien.
I svenska
medier beskrevs händelsen som att tyska trupper inmarscherade utan att möta
något motstånd. De tyska styrkorna gick in över gränsen vid Flensburg och
Tönder, och på morgonen 9 april landsteg sjötransporterade soldater i Köpenhamn
från det tyska hjälpfartyget Hansestadt Danzig. 16 danska soldater dog
under de första morgontimmarna men den danska armén hade knappast något att sätta
emot.
Danmarks
regering antog efter förhandlingar och protest tyska villkor och ställde sig
under tysk administration och bildade en samlingsregering. Samma natt
utspelades häftiga sjöstrider utmed den norska kusten mellan allierade trupper
och tyska flottavdelningar under svår storm.
Av Sverige
begärde Tyskland strikt neutralitet. I Sverige hölls bland annat konseljer med
kungen och nämndsammanträden med utrikesministern, innan regeringen svarade att
den skulle hålla sig till samma neutralitetspolitik som den fört dessförinnan,
och att regeringen förbehöll sig rätten att vidta de åtgärder som krävdes för
att vidmakthålla den.
Ökade oroligheter och
undantagstillstånd
Sommaren
1943 ökade oroligheterna och protesterna mot den tyska närvaron och tyskarna ansåg
inte att regeringen gjorde tillräckligt för att sätta stopp för detta. Den 29
augusti införde tyskarna undantagstillstånd, avväpnade den danska militären
och försökte ta över danska flottans fartyg. 27 av dessa fartyg sänktes dock av
de egna besättningarna för att de inte skulle falla i tyskarnas händer. I
oktober beslutade tyskarna att judarna i Danmark skulle deporteras till
koncentrationsläger men de flesta judar lyckades rädda sig över till Sverige.
Den 21 mars
1945 inträffade Shellhusbombardemanget. I Shellhuset i Köpenhamn hade
tyska Gestapo inrättat sitt högkvarter våren 1944. På grund av att den danska
motståndsrörelsen blev hårt förföljd och hotades att krossas av Gestapo
begärde motståndsrörelsens ledare att högkvarteret skulle bombas i slutet av
1944. Flyganfallet sköts upp på grund av den tyska Ardenneroffensiven men den
21 mars 1945 blev det av på motståndsrörelsens trägna begäran. Anfallet blev
lyckat och högkvarteret totalförstördes. Ungefär 50 danskar och 50 tyskar som
arbetade för Gestapo dog i anfallet och 18 av de 26 fångar som fanns fängslade
i huset lyckades fly. Dock havererade ett av planen i den första vågen nära en
skola och den efterföljande tredje vågen av plan bombade skolan istället för
Shellhuset då de blev desorienterade av röken från det brinnande planet. Det
ledde till att 109 civila varav 93 barn dödades.
I de
juridiska processerna efter andra världskriget fick Danmark utstå mycket kritik
för sina samarbetskompromisser. Omedelbart efter befrielsen arresterades 40 000
danskar som misstänkta landsförrädare. De flesta av dessa släpptes snart men
tusentals danskar som arbetat åt tyskarna dömdes till böter eller fängelse. Man
återinförde även dödsstraffet retroaktivt, och av 103 dödsdömda danskar
avrättades 46 stycken för landsförräderi. Politiker i samlingsregeringen som samarbetat
med tyskarna gick dock ostraffade från krigsåren och många kunde fortsätta sina
politiska
Danskarna byggde barikader på gatorna |
Bilar vältes för att hindra tyskarna |
Motståndsrörelsen låg i bakhåll |
Tyskarna byggde stora bunkrar, som än idag finns kvar |
Många tyska tåg passerade danmark under okupationen |
Källa: Wikipedia