Ubåtar
spelade
stor roll i första och andra världskriget. I båda krigen försökte det tyska
ubåtsvapnet besegra Storbritannien genom att sänka handelsfartyg. Ubåtens roll
i dessa krig har få likheter med det nuvarande användningssättet. Ännu under
andra världskriget var ubåten i allt väsentligt en torpedbåt med viss
dykförmåga. Andra världskrigets ubåtar befann sig i ytläge i princip hela tiden
när de inte var utsatta för ett direkt anfallshot. Dykning skedde oftast i
samband med anfall, dels för att någon förvarning inte skulle bli möjlig, dels
för att undvika det vapensystem som ubåten teknikhistoriskt var svaret på,
nämligen jagaren.
Slaget om
Atlanten är den del
av andra världskriget som utkämpades på Nord- och Sydatlanten
samt efter Sovjetunionens inträde i kriget även på Norra ishavet.
Kampen stod i första hand mellan Nazityskland och Storbritannien, som i ett
senare skede var allierat med USA. De ojämförligt mest betydelsefulla parterna
var den brittiska flottan och de tyska ubåtarna.
Båda sidor
insåg från krigets första dag att kontrollen över Atlanten skulle bli oerhört
viktig när det gällde utgången av kriget. Storbritannien var helt beroende av
sjötrafiken för öns försörjning och kriget på Atlanten utvecklades därför till
en gigantisk kraftmätning mellan brittiska flottan och de tyska ubåtarna som
gjorde allt för att strypa transporterna till Storbritannien. Stridshandlingar
till sjöss förekom redan från den dag då britterna förklarade krig mot Tyskland
(3 september 1939) men bortsett från krigets första halvår spelade striderna
mellan ytfartagen (slagskepp, kryssare och jagare med mera) en mindre roll.
Våren 1941 sänktes Tysklands främsta slagskepp Bismarck och efter det var de
tyska ytfartygen inga större hot mot de allierades skepp och konvojer. Ubåtarna
skulle emellertid visa sig bli en mycket värre motståndare.
Efter att
Hitlers plan att invadera Storbritannien misslyckats (se slaget om Storbritannien)
beslöt sig tyskarna för att inleda det totala kriget till sjöss. Målet var att
svälta britterna till nederlag och därför sänktes alla fartyg som var på väg
eller misstänktes vara på väg till Storbritannien. Detta gick givetvis ut över
även vanliga passagerarfartyg (och även en del svenska fartyg). Tyskarna
gynnades av att man kontrollerade hela Atlantkusten från Nordnorge till
Sydfrankrike. Därifrån kunde ubåtarna gå ut till havs och utan förvarning
attackera alla fartyg som tillhörde de allierade.
 |
| Den svenska ubåten ULVEN sjönk efter en minsprängning 16 april 1943 källa: Wikipedia |
