Christers blogg: januari 2013

Motståndsrörelsen i Norge under andra världskriget

Från Wikipedia

I Norge utfördes ett lyckat attentat i Rjukan där tyskarna framställde tungt vatten för att kunna bygga atombomber.

Norska motståndsrörelsen kallades de grupper i Norge, vilka kämpade mot Vidkun Quislings regim och mot Nazitysklands ockupation av Norge under andra världskriget. En känd sådan organisation var Milorg. Några av motståndsgrupperna som ofta utförde uppdrag åt Milorg var Osvaldgruppen, 2A, Oslogjengen, Pellegruppen och SOE.

Enligt vissa teorier gjorde just de norska partisanerna en stor del för att förhindra att nazisterna konstruerade en atombomb, då de sänkte en färja som transporterade deuterium.

Milorg (från militærorganisasjon) var namnet på en hemlig militärorganisation och motståndsrörelse i Norge under andra världskriget. Milorg bildades i maj 1941 och kämpade mot Vidkun Quislings regim och mot Tysklands militära närvaro i Norge. De hjälpte till exempel till med sprängningen av tungvattenfabriken i Rjukan som var nödvändig för tyskarnas försök att utveckla kärnvapen.

Några av motståndsgrupperna som ofta utförde uppdrag åt Milorg var Osvaldgruppen, 2A, Oslogjengen och Pellegruppen.

Osvaldgruppen var en norsk antifascistisk och kommunistisk motståndsorganisation som bildades 1941, under andra världskriget och tyskarnas ockupation av Norge.

2A var under andra världskriget namnet på ett nätverk av norska motståndsceller i Oslo, Østfold, Vestfold, Aust-Agder, Vest-Agder och Trondheim som kämpade mot tyskarnas ockupation av Norge.

Oslogjengen (på svenska: Oslogänget) var norska SOE Milorgs sabotagegrupp i Oslo 1944–1945, under Andra Världskriget.

Pellegruppen var en kommunistisk sabotagegrupp i Norge under andra världskriget, som kämpade mot den tyska ockupationen.

Den 18 oktober 1942 landsattes en norsk förtrupp för att ta emot en grupp brittiska soldater. Dessa skulle anlända med glidflygplan. Svårigheter med navigeringen gjorde dock att glidflygarna hamnade ur kurs och havererade i Telemarksfjällen. De soldater som överlevde haveriet tillfångatogs av Gestapo och avrättades. 41 brittiska soldater miste livet i upptakten till Tungtvannsaksjonen.

Genomförande och efterspel

Den norska förtruppen fick vid nyåret order om att genomföra en sprängning av kraftverket i Vemork. Gruppen förstärktes med nya agenter ur Kompani Linge och skred till verket natten till den 28 februari 1943 under ledning av Joachim Rønneberg. Operationen bar namnet Gunnerside. Sprängningen har omvittnats som odramatisk, utan skottväxling. De nio partisanerna klarade inte att bära tillräckligt med sprängämnen för att totalförstöra de 18 tankar där det tunga vattnet separerades. I stället apterade de små sprängladdningar under varje tank. Explosionerna slog hål på tankarna med sammanlagt 500 kilo tungt vatten och kringflygande stålfragment perforerade exponerade ledningar och rör. Sabotörerna lyckades undkomma trots att tusentals tyska soldater genomsökte de kringliggande områdena.

Sprängningen visade sig ha endast kortsiktig effekt. Det tog tre månader innan tyskarna kunde återuppta produktionen av tungt vatten i Vemork. De allierade beslöt då att flygbomba anläggningen. Den 16 november 1943 släppte 161 amerikanska bombflygplan nära 1 000 bomber mot målet. Även om skadorna på kraftverket var små, slogs en generator ut. Detta orsakade ett längre driftsstopp. Ett tjugotal civila dödades vid bombfällningen.

Den tyska ockupationsmakten beslöt senare att montera ned och flytta hela anläggningen till Tyskland. Den första delen av transporten skulle ske med färja över Tinnsjø den 20 februari 1944. Motståndsmannen Knut Haukelid som deltagit i tungtvannsaksjonen erhöll tillstånd av motståndsrörelsen centralt att spränga färjan under färden. Sprängningen lyckades, färjan förliste varvid 14 civila miste livet.