Slaget om Monte Cassino, betraktas som ett av de blodigaste slagen under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front]. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Liridalen till kusten vid Tyrrenska havet.
Monte Cassino hade ända sedan antiken genom sitt strategiska läge varit utsatt för belägringar och strider. I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarlinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. De allierade under ledning av sin överbefälhavare i Medelhavsområdet, general Harold Alexander och chefen för amerikanska 5:e armén, generallöjtnant Mark Clark planerade att bryta igenom Gustavlinjen vid Monte Cassino för att kunna förenas med de trupper som fanns i fickan vid Anzio och därefter inta Rom.
Första slaget, 17–25 januari
17 januari
gick allierade trupper till angrepp mot tyska ställningar runt staden och
berget. På grund av de väl utbyggda försvarsställningarna kunde de tyska
trupperna tillfoga de anfallande amerikanska trupperna svåra förluster och
anfallet stoppades. De amerikanska trupperna avlöstes i en andra anfallsvåg av
trupper från Nya Zeeland i ytterligare ett försök att erövra staden och
klostret, som utsattes för svår artilleribeskjutning för att bland annat
förstöra en radiostation, som man trodde fanns i klostret.
Andra slaget, 15–18 februari
De allierade
trodde att klostret på bergets topp var besatt av tyska fallskärmsjägartrupper
och man satte in ett massivt flyganfall med 229 amerikanska bombplan som fällde
435 ton spräng- och brandbomber över klostret. Efter den påföljande
artilleribeskjutningen var klostret förvandlat till en hög av bråte. Den tyska
fallskärmsjägartruppen hade inte besatt klostret utan hade iordningställt
försvarsanläggningar cirka 300 meter därifrån längs bergssluttningarna. Redan
tidigt hade generalfältmarskalk Kesselring i en order förbjudit tyska trupper
att iordningställa försvarsställningar i klostret. Klostrets oersättliga
konstskatter och dess biblioteks samling av mycket gamla böcker och historiska
dokument hade förs i säkerhet till Rom.
När klostret
var raserat intogs ruinhögarna av tyska soldater, som iordningställde
försvarsställningar och därigenom kunde hålla stånd i ytterligare tre månader.
Tredje slaget, 15–25 mars
15 mars
utsattes ruinerna på nytt för bomber och granater vilket följdes av nya
anfallsförsök. Det täta tyska försvaret höll stånd och en ny period av
uppladdning började.
Fjärde slaget, 11–19 maj
Polska 2:a
kåren understödd av indiska trupper genomförde ett första anfall den 11–12 maj
och det fick bland annat till följd, att den brittiska 8:e armén under befäl av
general Sir Oliver Leese kunde bryta igenom de tyska linjerna i floden
Liris dalgång nedanför klostret
Den andra
attacken 17–19 maj genomfördes med stora förluster av de polska trupperna under
ledning av general Władysław Anders och de var assisterade av ett
marockanskt bergsförband, som genom ett flankerande anfall lyckades medverka
till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att lämna sina ställningar.
Marsch mot Rom
Resultatet
av de fyra månader långa striderna vid Monte Cassino blev att de brittiska och
amerikanska divisionerna kunde påbörja sin marsch mot Rom, som intogs av de
allierade 4 juni samtidigt som de tyska trupperna lämnade staden.
